Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

--- avsnitt_4 [2014/05/22 17:32] – [4.7Bevisning och bevisuppgifter] kim
+++ avsnitt_4 [2023/04/22 10:10] (aktuell) – extern redigering 127.0.0.1
@@ Rad 5: / Rad 5: @@
   * [[avsnitt_3|Avsnitt 3: Åtgärder då målet/ärendet kommer in.]]
   * [[avsnitt_5|Avsnitt 5: Diverse frågor.]]
-  * [[misc|Avsnitt 6: Mallar, lathundar m.m. (Nås även via Miscellaneous under rubriken högst upp.)]]
+  * [[avsnitt_6|Avsnitt 6: IP-rätt tablå (arbete pågår!).]]
@@ Rad 184: / Rad 184: @@
 Parterna ska under förberedelsen i målet ange vilka bevis de åberopar (//RB 42:2, 7 och 8//). De bevismedel som finns är **förhör med part** (eller ställföreträdare för part), **förhör med vittne**, **skriftlig bevisning**, **syn** (av en plats eller ett föremål) och **sakkunnigs utlåtande** (//se RB 35–41 kap//).
+En suppleant för en styrelseledamot ska höras som en part under sanningsförsäkran, dvs. inte som vittne; //se Marknadsdomstolens dom MD 2010:27 och Arbetsdomstolens dom nr 71/13, mål nr A 60/12//.
 En person som ska höras (part, vittne eller sakkunnig) ska anges med namn, adress och telefonnummer. Om parten begär att personen ska delta på annat sätt än genom personlig närvaro vid domstolen, t.ex. genom telefonförhör eller videolänk, ska det anges. Ett **förhörstema** bör även anges, dvs. en kort beskrivning av vad förhöret ska handla om. Förhörstemat anges i kallelsen till förhörspersonen (//RB 36:7 st 2//).
@@ Rad 192: / Rad 194: @@
 En **partssakkunnig** (en sakkunnig som åberopas av en part) måste avge ett skriftligt utlåtande (//RB 40:7 och 19//). Den sakkunnige ska även höras muntligen om en part yrkar det och den sakkunniges hörande inte uppenbart saknar betydelse eller om rätten finner det nödvändigt (//RB 40:8 och 19//). Annan bevisning torde inte kunna styrka sakkunniga slutsatser, men kan dock åberopas för att styrka t.ex. de moment eller iakttagelser som en bedömning baseras på.
+Angivna gränsdragning gäller i princip även i **familjemål**. Detta innebär att den som gjort en vårdnadsutredning (//FB 6:19//) i regel kommer att höras som en sakkunnig, som indirekt utsetts av domstolen (//se NJA 1989 s 335 och RH 1986:148, dock utan att frågan på något sätt varit det centrala i referaten//). Vidare bör t.ex. en psykolog, eller annan som uttalar som om barnets mående eller utveckling på ett mer kvalificerat sätt än genom att endast beskriva vad barnet sagt och gjort, i regel behandlas som en partssakkunnig.
 Skriftliga bevis, skriftliga utsagor och sakkunnigutlåtanden ska **ges in** till rätten.